Majorna

Hon kallar det för domedagsjazz.

Sara Aldén bryter normen och utmanar bilden av den glättiga och hoppfulla jazzsångerskan.

Hon skapar sina egna rum inom den historiskt så mansdominerade jazzmusiken – rum med plats för att bejaka det stora och smärtsamma i livet.

Titeln på hennes första fullängdare säger allt: There is no future.

Förebild för kvinnor

Albumet handlar om de utmaningar som vår samtid just nu möter, som pandemi, krig och krimathot.

– Med den här skivan vill jag skapa en plats där man får vara orolig, rädd och svag och där jag dyker ganska långt ner i det mörka. Jag försöker att skapa en vattenstämpel av ett kvinnoliv 2024.

EP:n som släpptes den 22 mars utgör andra delen i en trilogi som började med debutskivan, A room of one´s own från 2022. Den är inspirerad av den feministiska författaren Virginia Wolf och handlar just om att som kvinna skapa sig ett eget utrymme.

Det är också ett budskap som hon vill passa vidare till nästa generation unga kvinnliga musiker, varpå hon även föreläser om jazz och genus på olika musikutbildningar.

Förebild. Parallellt med musikskapandet föreläser Sara Aldén om genus inom jazzscenen och hon vill vara en förebild för andra kvinnor inom den mansdominerade jazzen.

Maja Lindgren

En musikalisk tidskapsel

På samma sätt som Karin Boyes texter reflekterade hennes samtid, vill Sara Aldén göra avtryck som en skapande människa av sin tid.

– Det är klimatkris, det är krig. Om man skulle titta tillbaka på det här albumet om femtio år så kommer man se att, just det, det var krigstider och just det, det hade varit en pandemi och just det, det var då som man tog de första stapplande stegen för att lösa klimathotet.

Hon menar att det finns en stor beröringsskräck bland människor i allmänhet, framför allt när det kommer till klimathotet, vilket hon menar även avspeglar sig i kulturen.

– Just nu upplever jag en tystnad när det handlar om allvarsam, konfronterande konst. Jag anser att, antingen försöker man att möta det jobbiga och bearbeta det eller så väljer man, av ren självbevarelsedrift, att inte ta in det.

Sista delen inger hopp

För Sara Aldén är valet enkelt. Hon vill inte ha några skygglappar, samtidigt som hon menar att hennes musik är fri att tolka hur man vill.

– Jag hoppas att man får ut det man behöver när man lyssnar på mina låtar. Det är det som är konst för mig, att man tar del av något som någon annan har skapat och så får det bli någonting i mig. 

Hur slutar då den melankoliska jazzsångerskans trilogi? Är allt bara mörker eller bjuder framtiden på några ljusglimtar?

Redan nu har hon påbörjat arbetet med det tredje albumet, som mot alla odds ser ut att bli en historia i dur.

– Nästa skiva ska handla om exakt den världen som vi kommer att få när vi går igenom det här arbetet av att först möta det jobbiga för att sedan kunna blomstra. Den ska vara prunkande och driven av växtkraft och lust, men med det sagt, så måste vi över stupet och genom elden för att det ska kunna hända.

Så det finns en framtid?

– Det klart att jag tror på framtiden. Det är bara en fråga om hur och jag vill vara en bricka i spelet som ser till att det skakas om och att vi kommer framåt. Musiken är mitt bidrag.

Mörka delar. Tonsättaren Karin Rehnqvist är en förebild för jazzsångerskan Sara Aldén. "Hon går också ner i ganska mörka delar i sitt musikerskap."

Stina Aldén